I know that you're afraid, but you just have to find your way, when you are dreaming you will find what you're searching for. Even though the days are passing and they seem the same, every time you make mistakes, raise your voice and say "I'll walk along this road no matter where it takes me". You'll find who you are if you just keep on dreaming / Erase all your doubts and fly away. Spread your wings into the sky, make your life worth living now, just become the one you want to be. Take a chance and go your way, somewhere there's a place for you, show me that your smile can change the world we live in

Tog en paus och flydde från söndagsångesten med tre timmars köande till signering, trevligt sällskap och skakiga ben skakiga händer skakig kropp och en skakig röst som pladdrade på utan uppehåll i flera timmar. Förmodligen på grund av kombinationen tre timmars sömn + att enbart konsumera energidricka under lite mer än ett dygn + det faktum att det om tre timmar, två timmar, en timme och trettiotre minuter, trettio tjugo tio fem minuter var dags igen. För tredje gången. För jag är ju egentligen inte det där hysteriska fanet, hon som skakar och gråter i väntan på sin idol och skriker sönder halsen så fort han dyker upp. Jag är hon som står som fastklistrad i golvet på främsta raden och bara tittar tittar tittar utan att förflytta blicken och önskar att hon vågade ta lite mer plats och kanske bli sedd och märkt och upptäckt om så bara under en halv sekund. 

 

Och när tre timmar blivit tre minuter stod vi på våra platser allra längst fram i signeringskön som helt plötsligt blivit otroligt lång, två minuter och hjärtat bankade sådär nervös-hårt i bröstkorgen att det kändes som att det skulle pressa sig igenom bröstkorgen och trilla ner på golvet framför mig, en minut trettio tjugo tio sekunder och bakom en klunga med säkerhetsvakter kunde man skymta ett blont hår och några rosa kläder. Och så satt han där igen, några meter framför oss, och vi var de första att få kliva fram till scenen. Och jag stod där igen så nära att jag hade kunnat sträcka fram handen och nudda vid honom, och han såg på mig igen i vad som kändes som hundramiljarder år med samma blickar ögonkontakter leenden som han ger precis alla andra men det får en ändå att vilja lägga sig ner på marken och skrikgråta av perfektion. På min handled stod det show me that your smile can change the world (som en motivation till mig själv för att den låten och den meningen alltid liksom tar mig upp från det där mörka ångesthålet när jag känner mig så misslyckad att jag bara vill försvinna) och jag vill i alla fall låtsas som att han lade märke till det fast han förmodligen inte såg det alls.

 

Två sekunder senare var det över, fem sekunder senare stod vi i ett hörn med en filmkamera riktade mot oss och blev tillfrågade "VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ BRA MED YOHIO?" av en man från någon tidning och han fick ta om det flera gånger för att jag inte kunde prata. Det slutade med att han klippte bort mitt svar i den färdiga intervjun trots att jag kunnat rabbla upp minst hundra anledningar. Fyrtio, femtio minuter senare var allting slut och samtidigt som den rosa onepiecen försvann in genom en dörr täckt av säkerhetsvakter räknade jag ner till nästa gång.
Etthundrafjorton dagar. 

Etthundrafjorton dagar är alldeles för lång tid.

 

(p.s. någon ville att jag skulle skaffa ask.fm så varsågod: http://ask.fm/whirlwinds)

Om du någonsin vill ha en idiot, lägg din hand i min. Du kanske aldrig når dit du vill nå, men du når mig, du kanske aldrig får den du vill få, men du får mig

En vecka i instagrambilder. Jag har dagdrömt på tåg, promenerat omkring i aprilsolen, fått höra att mitt hår liknar en vattenmelon, haft kjol för första gången på kanske tre år, misslyckats på prov, gråtit mig igenom ett utvecklingssamtal, kramat pokémon, druckit lite för mycket energidricka, suttit på espresso house i två timmar, hängt med Alice, varit glad över ett dygns konstant spöregn istället för snöstormar och sovit mer än någonsin. Lite sånt. 

Somewhere in the rain your tears dried on your face

Idag var det alltså dags igen, nu är det bara att gråta och dö i fem månader till nästa gång

 

buhu HEJDÅ BUSSEN

If "someday" don't exist then will you wait for me?

Dansar omkring i vårsolen i bara tröjan utan att frysa och i något slags desperat försök till förändring låter jag det gamla slitna håret falla till golvet under ett frisörbesök, färgar det ganska konstigt och klipper luggen alldeles för kort. Klistrar fast små silverstjärnor under ögonen för att glittra, och jag ler när jag speglar mig i tågfönstret. Så länge den lilla isen som finns kvar på marken glänser och smälter bort i solskenet finns det liksom ingenting som kan göra ont. Byter ut kärlekskänslor mot fangirlande och spenderar flera timmar med klasskamrater åt att stå några meter ifrån och bara titta på världens finaste YOHIO, skrikgråta inombords över ögonkontakter och leenden och vinkningar med blicken rakt på oss. Det är påsklov och snart börjar den finaste månaden på året och jag är glad!!!!!!!!!! Trött, men glad.

 

Since the day when I met you I've been lost in desperation, it's in everything I do, like a bittersweet sensation. I am I am I am I am I'm your destiny calling

Idag har jag gosat med världens bästa klass och haft picknick i klassrummet

Someway, baby, it's part of me, apart from me

Jag vet inte riktigt vad som var hemskast utav allt; att se min bebishäst ligga på golvet inne i boxen och vrida sig, skaka, svettas av kramper, att stå och krama om henne till beskedet om att hon bara blivit sämre, att höra veterinären säga att "det finns bara två alternativ" och utan någonting mer liksom förstå precis vad och vilket det första alternativet skulle bli, att hålla i grimskaftet när hon ramlade ihop på marken, att höra hennes vän stå i hagen intill och gnägga och se på henne när hon tog de där sista andetagen, eller att ligga i snön framför henne kvävd av gråt och klappa och pussa på den där mjuka mulen medan hon låg där helt stel och livlös.

"Nu känner hon ingenting längre. Nu sover hon." 

 

Sov gott, mitt hjärta

Det är alltid de som försvann som får oss att ligga vakna trots att vi glömt bort deras namn

Nyår bestod utav skratt, tårtbak, sällskapsspel, skriksång, regn, panik på grund av allt som smällde runt omkring, lite för mycket tomhet och ångest och ensamhet på tolvslaget, sms som aldrig skickades, födelsedagsfirande och fika mitt i natten, misslyckade fyrverkerier, nagellack som hastigt pillats bort och naglar som nervöst bitits ner i ett desperat försök att inte börja gråta, fnissande åt vänner som mitt i all lite-för-mycket-ångest påpekade att ALLTSÅ HALLÅ HAR NI TÄNKT PÅ EN SAK VENDELA ÄR JÄTTESÖT, alldeles för lite sömn och tårtfrukost och hejdåkramar och att försöka bryta tystnaden och vara social i väntan på tåget på centralen men misslyckas på grund av tröttheten. 

Nu är det visst nytt år, men till skillnad från alla tidigare år så KUNDE JAG INTE BRY MIG MINDRE. Vad fan är så speciellt med årsskiften egentligen? December blir till januari och det skrivs 2013 istället för 2012, men vad mer? "Nytt år, ny start", som om det skulle göra någon skillnad. Skiter i nyårslöften, vill jag förändra någonting med mitt liv kan jag väl lika gärna göra det vilken tid på året som helst. För inte ett jävla dugg förändras bara för att klockan byter år. 

 

Jag lägger ner nu, det blir inget mer. Jag lägger ner nu, när du inte ser vad som finns här (eller vad som fanns)

Idag har jag besökt staden jag hatar mer än Arboga, hört låtar som ger mig ångest och velat slå sönder stereon inne i en affär, fyndat på second hand, rivit sönder ett fotografi och haft teparty på mitt golv tillsammans med världens bästa vän någonsin. Lyssnade på nostalgimusik och pratade om gamla minnen från våra tio år som bästa vänner, drack te och åt kakor och skreksjöng till Jimmy Jansson och var sådär som det bara går att vara när man är med henne. 

 

du är längre bort än fram och tillbaka till new york och jag saknar dig / saknad gräver hål i trottoaren där jag går och saknar dig

du är så vacker i din vilsna självklarhet
jag är som du
vacker i min klarsynta vilsenhet
jag har glömt hur det går till
att leva utan oss
mitt hjärta sitter löst
du måste vårda det
när det slits loss
(den ultimata kärlekssången)

 

ikväll har jag lyssnat till fin popmusik och känt hjärtat slå för en gångs skull och inte riktigt kunnat slutat le och bara velat dansa dansa dansa och tänkt att det enda som saknas här är du. 

 

fröken underbar

 

generalerna

ser oss i smyg hålla hand i en taxibil / jag tänker på dig jag skriver om dig det handlar om dig det handlar om dig det handlar om dig

någon slags sammanfattning av min helg i bilder eftersom jag är alldeles. för. jävla. trött. för att ens försöka orka formulera mig i ord. är i alla fall gladgladgladgladglad och nu ska jag sova innan jag svimmar. godnatt.