i was a whirlwind and she, she was a superstar -

I thought that it was normal to survive without someone to be there for you

Hej, de senaste dagarna har jag färgat håret, bakat cupcakes, varit svart & svår, och klätt ut mig till YOHIO mitt i natten???? Och ikväll ska jag se Justin Bieber.

2013-04-24 / 08:15:53 Permalink oh everyday is just the same AVTRYCK (0)

Kom våren, kom skratten, kom tårarna om natten

Bloggen är så död (av den simpla anledningen att DET HÄNDER LIKSOM INGENTING värt att skriva om nu för tiden), så här får ni en vegansk tårta jag bakade till min mammas födelsedag imorgon. Typ den första tårtan jag gjort i mitt liv.

(Eftersom någon bad om receptet:

Tårtbotten
4 dl vetemjöl
2 dl socker
2 ½ tsk bakpulver
1 ½ tsk vaniljsocker
4 msk rapsolja
1 dl sojagrädde
2 dl sojamjölk

smält margarinet. blanda mjöl, socker, bakpulver och vaniljsocker. vispa ner margarin, sojagrädde och sojamjölk. häll i en smord, bröad kakform och grädda i 175 grader 25-30 minuter.

Chokladmousse
1½ paket alpro sojavispgrädde (går väl lika bra med vilken grädde som helst, men jag minns inte det exakta måttet)
150 g mörk vegansk choklad

ställ grädden kallt några timmar innan användandet. smält chokladen och låt den svalna medan du vispar grädden. häll chokladen i den vispade grädden och vispa tills det är väl blandat.

Tårtan
dela sockerkakan i tre delar. använd en del av chokladmoussen som fyllning i det första "lagret" och någon sylt i det andra. (jag hade björnbärssylt eftersom det skulle vara björnbär ovanpå, liksom). bred resten av chokladmoussen på & runt tårtan. jag bredde bara på ett tunt lager mest för att täcka över själva tårtan, sen spritsade jag på resten. strimla chokladen, strö den över tårtan och dekorera med valfria bär.)

Samt två spellistor jag hunnit göra sedan jag skrev här sist:

om du vill ha en idiot, lägg din hand i min

om jag var kär (så vore den här till dig)

Hur står det till med er, förresten? Om ni fortfarande finns kvar alltså.

2013-04-20 / 20:34:00 Permalink oh everyday is just the same AVTRYCK (4)

Om du någonsin vill ha en idiot, lägg din hand i min. Du kanske aldrig når dit du vill nå, men du når mig, du kanske aldrig får den du vill få, men du får mig

En vecka i instagrambilder. Jag har dagdrömt på tåg, promenerat omkring i aprilsolen, fått höra att mitt hår liknar en vattenmelon, haft kjol för första gången på kanske tre år, misslyckats på prov, gråtit mig igenom ett utvecklingssamtal, kramat pokémon, druckit lite för mycket energidricka, suttit på espresso house i två timmar, hängt med Alice, varit glad över ett dygns konstant spöregn istället för snöstormar och sovit mer än någonsin. Lite sånt.

2013-04-13 / 16:03:27 Permalink såna där fina saker AVTRYCK (2)

Your voice is dancing in my head, a gallery of words / control is a silly thing to regret when you could lose your heart / jag tänker alltid på dig i april

Aprilsol mellan trädtopparna, smältande isar, och jackan hänger ensam kvar på kroken i hallen och samlar damm. Den här månaden är till för att dansa runt i tygskor till popmusik på grusig asfalt, blåsa såpbubblor mot den klarblå himlen ovanför, kanske gå hand i hand över snöfria gator, kanske pussas i aprilsolen. Allt den här månaden innebär är fnissande med händerna framför ansiktet och känslorus lyckorus vårrus i hela kroppen, men jag känner fan ingenting längre. Vårkänslorna ligger liksom begravda längst ner i någon djup snödriva undangömd i skuggan som inte kommer smälta bort förrän i juli, och "fint väder är väl rätt party" känner jag men inte så mycket mer. Tar ensamma promenader genom staden där jag nästan inte känner någon längre, slår mig ner på den där bänken nere vid ån som var den finaste platsen i världen när jag var tolv, tretton, fjorton, den med Broder Daniel-citat och tre år utav minnen nedklottrade med svart tuschpenna som försvann på ett ögonblick när de där bänkarna renoverades förra sommaren. Lyssnar på minnen av aprilhimlen mest för att jag känner mig tvungen och går längs med gator jag nästan glömt bort att de finns, och ingenting känns som det borde. Jag borde vara fylld av det där glittrande vårruset nerifrån tåspetsarna och ända upp till huvudet, magen borde nästan sprängas av fjärilar som krigar för att ta sig ut, hjärtat borde slå lite snabbare när jag möts av bländande solsken under årets första promenad med vinterjackan lämnad hemma, men JAG KÄNNER INGENTING.
Lever för samma musik på lite för hög volym i mina hörlurar, nedräkningen till nästa ledighet och konsertplaneringar fem månader i förväg men årstiden vädret känslorna resten av livet är liksom likgiltigt.
Om inte ens april kan få en att känna någonting längre, vad fan gör man då?