det blev aldrig sagt men det var så stort/det finns ingenting som jag inte skulle ha gjort för att få bli din, för att få vara med dig/men det var liksom aldrig upp till mig
de gamla tunna sommarkläderna börjar sakta men säkert bytas ut mot tröjor med långa ärmar och tjocka stickade halsdukar, kylan smyger sig på under dimmiga morgnar och hjärtat bultar i takt till samma gamla låt som spelas på repeat under varje morgon, varje promenad, varje tågresa. såfort musiken pausas kan jag höra orden eka inuti huvudet.
är så trött att ögonen svider och huvudet knappt klarar av att skilja på fåniga dagdrömmar och den grå, trista verkligheten, ändå klarar jag mig igenom skolan bättre än någonsin, ändå består samma gamla problem med att somna in under någorlunda normala tider.
ser mig omkring överallt, andas in allt det nya, pendlar mellan eufori och ångest ungefär var femte minut och fyller det svarta skrivblocket som egentligen var tänkt till skolarbete med ekot från huvudet. när man äntligen har hittat rätt & allting känns rätt, då blir det omöjligt på något sätt. inser hur fånig hela situationen är och känner mig ganska patetisk emellanåt. för jag tänker alldeles för mycket. så mycket att det blir pinsamt ibland. jag bryr mig för mycket överanalyserar för mycket känner för mycket.
idag är det den trettionde augusti och coldplaykonsert som jag inte fick chansen att gå på, och jag bör nog inte yttra mig det minsta om något som rört sig i mitt huvud under dagen, ännu mindre hur otroligt ironiskt val av datum de valde för den där konserten. seriöst.
//virrig konstig alldeles för trött & vet knappt själv vad jag skriver
and if a double-decker bus crashes into us/to die by your side is such a heavenly way to die
saknar mest just nu: london
om ett år eller två kommer det här vara över, om ett år eller två är det aldrig över / dansar fastän hjärtat brister
ny blogg,
ny start.
en vecka har gått sedan jag smög in genom de stora skolportarna på darriga ben för första gången. en vecka sedan jag nervöst tuggade sönder läppen och ville försvinna från jordens yta medan jag granskade människorna omkring mig in i minsta detalj. trots all panik, och trots ångesten över förändringar var nog att börja gymnasiet det bästa som kunde hända mig just nu. det var liksom en positiv förändring.
ny stad, ny skola, ny klass, nya vänner, en ny chans att börja om på nytt helt och hållet.
och därför tyckte jag det kändes bäst med en ny start här också.
(snart får jag min nya kamera också, plus en dator med vettiga redigeringsprogram och allt, vilket betyder att ni kommer slippa alla gamla instagrambilder.)
(snart får jag min nya kamera också, plus en dator med vettiga redigeringsprogram och allt, vilket betyder att ni kommer slippa alla gamla instagrambilder.)