Hjärtat, huvudet, fingrarna, kroppen som var böjd konvext mot taket, andetagen, mina slöa nävar som har knutits. Huvudet viskar "idioter, idioter, idioter", alla viskar "idioter, idioter, idioter". Hade nästan glömt det hände, men nu kom allt tillbaks. Gatan jag har gått förut, affären som är för långt bort, höghusen, lågstadiereaktionerna och alla frågor. En jacka som ser ut som en jag hållt i, en väg jag gått förut, en lukt som luktar som en rygg jag rört vid, saker som tar slut. Hjärtat, ryggen, nacken böjd, näven som har slagit mig i pannan, hälen som är av akillessorten. Huvudvärken tillhör någon annan nu, inget jag vill ha igen. Men den där jackan, den där vägen, korpars skri i bakgrunden när allting börjar om igen.