vi är sånt som händer (sånt som hände)

det är höst på riktigt och jag gömmer mig för kylan och regnet under tjocktröjor och stickade halsdukar, räknar färgglada löv på marken och kryper ihop under täcket när mörkret tränger sig på alldeles för många timmar för tidigt medan jag lyssnar på sådan där gammal musik som kan klassas som soundtrack till alla tidigare höstar.
2008 - waiting, on my own, makedamnsure, good riddance.
2009 - photograph, with me, nu när du har mig förlorar du mig aldrig, last night on earth.
2010 - adam's song, vill ha dig, vid protesfabrikens stängsel, ångrar mig än.
2011 - break your little heart, magasinsgatan, du skär, naive.
det är höst och mörkt och kallt och ensamt och jag vill inte riktigt. jag vill inte alls. jag bara klagar och klagar och klagar hela jävla tiden och jag ber om ursäkt, men det är det enda jag tycks få ur mig. kärlek och sånt skit. för trots att inte ett jävla dugg egentligen slutat bra har i alla fall varje tidigare höst bestått utav fina sms och konversationer lite för långt in på nätterna och lyckorus och känslostormar och skakiga ben som jag inte riktigt vet beror på kylan eller nervositeten. jag har visserligen känt mig lika patetisk och ensam varje gång, men TILL SKILLNAD FRÅN DEN HÄR JÄVLA ÄCKELHÖSTEN HAR JAG EGENTLIGEN INTE VARIT DET. vill bara ha söta sms som kanske egentligen inte betyder någonting alls, varma kramar och lite för stora förhoppningar och snabba hjärtslag vid skymten av någon. den här hösten har jag INGENTING och det får mig bara att vilja krypa ihop i fosterställning och gråta tills mörkret försvunnit och våren dykt upp igen. jag. klarar. inte. av. ensamhet.


AVTRYCK

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback