looking good but feeling sad

hjärtat fylls till bristningsgränsen av helt fel känslor för helt fel personer och jag har hamnat i det där stadiet av ensamhet där det räcker med lite vänlighet eller någon obetydlig beröring för att ta upp hela min tankekraft. är omringad utav människor där jag går genom höstmörkret med den bitande kylan genom de lite för tunna strumpbyxorna en helt vanlig fredagkväll och sparkar på de gula löven som täcker marken, ändå känner jag mig ensammast i sverige och skapar en egen bild utav livet inuti huvudet där jag sjunker in så djupt att jag knappt märker hur folk pratar med mig. jag lever så mycket i de där dagdrömmarna och bilderna av DEN PERFEKTA VERKLIGHETEN att jag nästan glömmer bort hur äckligt och ensamt och hemskt allt faktiskt är. jag bygger upp någon slags mur av fina fantasier för att skydda mig själv från verkligheten, fast jag vet att det egentligen bara skadar mig själv mer för varje gång jag faller tillbaka och inser vad som är verkligt och vad som bara hänt i mitt huvud. 
 
(ber om ursäkt för min inaktivitet, den senaste veckan har jag: sovit alldeles för lite, levt på falafel och billig energidricka från netto, gosat med katter, ätit en halv miljard kanelbullar, nästan missat ett tåg för att jag stod inne på toaletten och tog egobilder, känt mig totalt jävla patetisk, fått panikattack pga spindelfobi (DET. SATT. EN. SPINDEL. PÅ. MIN. AXEL.), hängt i västerås, gått på spelningar, fått en lång svettig kram utav jimmie från dead by april och sett världens finaste underbaraste bästa state of grace)


AVTRYCK
Postat av: Anonym

Åh vad fin du är!!

2012-10-08 / 17:56:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback