Tar tåget till skolan för sista gången i år med silverglitter i håret, och jag som alltid älskat att åka tåg vill bara skrika gråta och kasta mig av. Där är stationen jag så många gånger drömt om att få kliva av och rakt in i en varm famn, men dagdrömmar hjälper inte längre och samma tomma tragiska känsla fyller bröstkorgen varje gång jag likgiltigt sitter kvar på min plats, medan tåget fortsätter framåt och träden vägarna husen och snöstormarna flyger förbi utanför fönstren som alltid är lite för smutsiga och som är så svåra att se igenom för de gula lamporna i taket som speglas i dem. Kylan sticker i benen genom de alldeles för tunna strumpbyxorna där jag står varje morgon och väntar på bussen, omringad av människor, jag granskar dem och andas in lukten av cigarettrök och typ hundra olika parfymer. 

Det är jullov nu. Efter fyrtiofem minuters avslutning skuttar vi bort från scenen och mot skåpen och jublar över ledigheten medan vi sätter på oss tjocka jackor, mössor, vantar, halsdukar, säger hejdå och försvinner ut genom skolportarna en sista gång innan klockan byter år. Det blir rökmoln i luften när vi andas. Snöflingorna fastnar i våra hår och det knarrar under fötterna för varje steg vi tar bort från skolan, mot busshållplatsen, mot jul och ledighet och bort från misslyckanden och prestationsångest och lektioner som aldrig tar slut. Det är jullov nu och det är skönt, men samtidigt vet jag inte hur jag ska uthärda de här veckorna utan att falla sönder. Jag ska göra allt jag kan för att försöka finna orken att ta mig upp ur sängen någon gång och göra någonting annat än att läsa böcker och dricka hundra koppar blåbärste om dagen, jag ska försöka att inte tänka så mycket att huvudet inte orkar med längre och jag ska försöka låta bli att skicka långa patetiska sms i ren ångest som jag ångrar sekunderna efteråt, men jag kan inte lova någonting. 

Jag vill bara bort härifrån; bort från staden full av idioter, bort från rummet som kväver mig med minnen. Jag vill slita ner alla fotografierna från väggen, jag vill krossa spegeln, sparka in dörren med alla låttexterna skrivna på, slå sönder den svarta väggen och kasta ut sängen genom fönstret. För allt sånt jag inte orkar med just nu ser jag överallt och jag kan inte andas här inne. Jag vill bort och jag vet bara att jag kommer GÅ UNDER om jag tvingas spendera ytterligare ett helt lov i den här jävla staden.