Hela dagen har varit kaotisk och har mest spenderats gråtandes och apatisk på sängen, mest på grund av ångest ångest ångest och ensamhet som dödar mig men mer orkar jag inte försöka yttra mig om. Just nu känns allting bättre, men jag är fortfarande så fruktansvärt förvirrad, förvirrad och rädd för alla dessa känslor. Alla känslor som jag redan råkat släppa in alldeles för långt och låtit ta över alldeles för mycket av min tankekraft trots att jag lovat mig själv att låta bli, för att slippa låta dem krossa mig på samma sätt som de alltid gör när ingenting någonsin blir som jag hoppats på.