Sammanfattning utav år 2012

Så, hej, här är årsresumén och jag kommer därmed inte skriva några fler blogginlägg under de två dagarna som är kvar utav det här året. Vi ses 2013.


Januari

”2012 ska bli en ny, BRA start” tänkte jag där jag precis som alla år tidigare stod med Ma på gatan utanför huset, lyssnade på Timglas från mobiltelefonen och kände det bultande hjärtat i bröstkorgen när fyrverkerierna smattrade på himlen och klockan bytte år. 2012-01-01 klockan 00:00. Fan vad fel jag hade.
Året började relativt bra, trots att det blev väldigt mycket bråk hemma bland annat på grund av mina sovvanor; för jag varken vågade eller kunde somna in förrän det blivit ljust ute, och jag vaknade inte förrän mörkret slukat staden igen. Jag hängde inne på Konsum i ungefär en evighet med Elin en dag och skrattade åt HEJ JAG LUKTAR BAJS, och åkte till Eskilstuna med Erica för att se Moa Lignell och ta egobilder i mikrovågsugnar. Sedan började skolan och det var någonstans där jag föll.
Allt var kaos och kärlek och konstiga känslor och panikattacker och trasighet och ångest och depressioner och sömnlöshet och obesvarade sms och IG:n överallt. Jag gick fortfarande i skolan, men jag kunde lika gärna ha struntat i det då jag aldrig gjorde någonting där. Jag åt inte, jag sov inte. Jag bara grät. Grät när jag vaknade grät när jag gick till skolan grät på skoltoaletter under rasterna grät i tysthet på lektionerna grät när jag gick hem grät tills jag somnade och så började allt om igen. Gick på spelning en kväll och det slutade med att jag satt gråtande och skakande på en bänk utomhus i tjugofem minusgrader med t-shirt på mig, det slutade med att jag föll ihop på marken påväg hem och bara grät i en evighet tills någon kom och satte sig och pratade med mig, höll mig sällskap och till sist fick mig att orka resa mig upp och gå hem. 
Jag började prata lite mer med två utav de absolut finaste människorna jag träffat, och det fick mig att må lite lite bättre emellanåt mitt i allt jävla kaos.
Januari var fruktansvärd och ingenting någonsin skulle kunna få mig att vilja uppleva det igen.

januarispellista
 
 
Februari
Februari fortsatte ungefär lika konstigt, lika olyckligt, kaotiskt och hemskt. Stängde in mig på rummet, låg apatisk på sängen och grät sönder ögonen till olyckliga kärlekslåtar mest hela tiden och ville ingenting hellre än att försvinna. Började gå till bup (till ingen jävla nytta över huvud taget), bråkade med pappa hela tiden, svarade på ett facebookmeddelande och kände mig som den hemskaste människan i världen, firade alla hjärtans dag med Jonna, hade myskväll med henne & Martina och bakade skitäckliga cupcakes och pratade och kramades och grät lite och tittade på Scrubs, insåg att alla gamla känslor jag trodde försvunnit för längesen fortfarande fanns kvar, och åkte till Stockholm med Jonna och Michelle för att se Adept. Stod allra längst fram med revbenen krossade mot kravallstaketet, och det var så himla värt det trots all smärta i kroppen och trots nackspärren som satt kvar i flera veckor efteråt. Det var nog enda gången i hela februari som jag kunde låta bli att tänka.

februarispellista



Mars
Mars var fruktansvärt förvirrande men ändå kändes det lite lite lättare att andas. Spenderade nästan hela lovet inne på rummet med te och tända doftljus, tog små promenader i vad som började likna vårsol och åkte lite spontant till Karlstad över en dag utan att riktigt veta varför. Lyssnade jättemycket på Melissa Horn, råkade falla tillbaka till gamla vanor & tankar & känslor, kände mig ständigt otillräcklig då jag aldrig kunde sluta jämföra mig med en människa, färgade mitt hår i någon slags konstig dip dye och spenderade fredagkvällar med att ha disco för småbarn. (Fast jag satt mest och åt chokladbollar och popcorn och dansade jättefult till partymusik med Ma) Skolan gick dåligt och folk (mamma) sa att de inte trodde jag skulle klara av att komma in på något gymnasium med mina betyg. Började gråta under nationella i biologi och lämnade in ett tomt papper, misslyckades med allt och under den där avslutningen i Vasagymnasiets aula innan påsklovet tror jag att jag dog. Det var så JÄVLA FEL att låta mig själv falla tillbaka till dig för jag visste ju hur mycket det skulle krossa mig ännu en gång, men jag kunde inte hindra det när jag såg dig sitta där uppe på scenen mer perfekt än någonsin och sjunga precis samma låt som fått mig att falla från allra första början tre och ett halvt år tidigare. Levde efter låttexter som the other girl is not like me she’s prettier and skinnier if I could only get her out of the picture then he would know how much i want him och last night I went out with this guy this guy he was nice he was nice and cute but he he wasn't you, you say that we're just friends but I want this ‘til the end och tänkte ännu en gång så mycket på dig att jag trodde hjärtat skulle gå sönder.

marsspellista



April
I takt med snön som smälte och vårkänslorna som tog över började jag sakta men säkert må bra igen. Helt okej, i alla fall. Dansade omkring på grusiga gator, chillade i aprilsolen med Jonna och lyssnade på minnen av aprilhimlen medan vi låg på marken nere vid ån med fötterna uppsträckta mot himlen och pratade och skrattade och delade cigaretter. Det var något speciellt med just det lilla ögonblicket för jag kan fortfarande minnas ruset i hela kroppen, lyckan, hur fint allt var och hur bra allt kändes. Jag umgicks en hel del med Jonna i april, eller jag umgicks förresten mycket med vänner över huvud taget, och gjorde precis sådana där saker man bara måste göra i april. Vi hängde på stan och blåste såpbubblor, åt risifrutti med rosa plastskedar, lyssnade på Broder Daniel och tog bilder på oss själva med silverstjärnor under ögonen. Jag umgicks med Erica tre dagar i rad och lyssnade på Justin Biebers julalbum på repeat, hade tacokväll hemma hos mig och satte påskfjädrar i lampan. Den där människan som fått mig att gå sönder helt & hållet några månader tidigare var där, och allt kändes så bra och precis som vanligt ända tills alla människor gått hem då jag föll ihop gråtande på golvet, med ansiktet begravt i en röd kudde där lite av den där människans lukt råkat fastna.
Hängde på Smedjan två dagar i rad och blev förvirrad av någon slags konstig svartsjuka som jag inte riktigt förstod mig på, gick på bio med Ma och såg Titanic, tog spexfoto med klassen och gick omkring i skolan med mörkblå nallepyjamas en hel dag, åkte på klassresa till Stockholm, och var pinsamt nära att bryta ihop då jag såg dem tillsammans under en spelning. Samtidigt som jag började glömma dig saknade jag DIG mer och mer och jag minns hur mycket jag hatade mig själv för det för jag hade ju kommit över dig. 

aprilspellista



Maj
Allt jag trodde jag glömt bara kom tillbaka på en gång och jag minns hur jag satt vid cykelställen bakom Stureskolan och grät till Jag hatar att jag älskar dig den där kvällen. Allt gjorde precis lika ont igen; att se dig tillsammans med henne, att veta hur patetisk jag egentligen var som fortfarande tänkte så fruktansvärt mycket på dig och att ditt jävla skåp tvunget skulle vara typ en halvmeter från mitt så jag bara ville falla ihop i en liten ångesthög på det gröna korridorsgolvet och gråta för att jag var tvungen att vara så nära utan att kunna röra dig. Att vilja skrika och slå huvudet i väggen varje gång jag såg dig för att du var världens finaste och för att jag visste att du var någon annans och att jag aldrig någonsin skulle få tillbaka dig.
Relaterade hela mitt liv till kärleksböcker (”Jag kan inte leva om du ska vara med henne. Jag kan inte andas, förstår du?” ”Ja.” ”jag vill dö.”), drömde mig tillbaka till tidigare år, hängde på köpingsyran med Jonna och Michelle och såg Charta 77 och drack hello kitty-dricka och såg en fin människa och var glad, undrade (trots hur ont det gjorde) hur jag skulle överleva utan att träffa dig varje dag, och flydde bort från verkligheten några dagar för att lyssna till språket jag en gång var så kär i, sitta på en balkong till sent på kvällen och småprata & skratta så jag fick ont i magen, andas Berlinluft och gå vilse bland främmande tyskar och tunnelbanestationer och obegripliga skyltar på väg till Friedrichstraße. 

majspellista




Juni
It’s something unpredictable but in the end it’s right, I hope you had the time of your life. Bara tanken på hela jävla juni gör mig sentimental och ger mig ont i magen av alla känslor.
#1: Cykeltur till Medåker och lärarmiddag och avslutning och klassfest och S L U T E T. Världens bästa klass skiljdes åt efter tio år tillsammans, och den skolavslutningen kändes mer som en begravning. Stod för allra sista gången och sjöng till Good riddance utanför klassrumsdörren tillsammans med världens bästa människor, grät inombords men skrattade och var lyckligast i världen på utsidan, blåste i hemska partytutor och skrek mig hes på ett traktorflak och rökte vattenpipa i den sista kvällssolen på en altan hemma hos Johan. 
#2: Insåg hur töntig jag varit, bestämde mig för att släppa taget helt & hållet om alla patetiska tankar som dödat mig under vintern och tog en evighetslång kvällspromenad runt hela Arboga utan att ens bry mig om vem som gick bredvid. 
#3: En verklighetsflykt bestående av regn, röda bussar, brittiska accenter, trubadurer som sjunger Simon & Garfunkel i tunnelbanan och allt annat som är underbart med London. Tre dagar behövdes för att få mig att älska den staden mer än någonting annat. 
#4: Sommarkvällar med fina vänner, studsmattehäng och partymusik och gå-hem-själv-mitt-i-natten-efter-att-ha-sett-skräckfilm och vattenpipa och såpbubblor och sånt.

junispellista



Juli

Tänkte tyckte kände alldeles för mycket och skrev alldeles för många patetiska blogginlägg och betedde mig som en idiot mot allt och alla. Var tillbaka på noll och kände mig precis lika krossad som september tvåtusentio och saknade dig mer än någonsin, och som jag önskar att jag bara KUNDE HÅLLIT KÄFTEN. 
I juli satt jag vaken hela nätter med Justin Bieber i bakgrunden och hatade hela världen, jag var på spelning och stirrade på en människa och gick till mcdonalds i creepers, jag fick veta att jag kommit in på mitt förstahandsval på gymnasiet, jag blekte håret och blev blond (fast innan det hann jag vara rödhårig ett tag också) och den nittonde till tjugoförsta juli var världens bästa finaste Astrid här. Var så fruktansvärt LYCKLIG under de dagarna. Satt i en stor gunga och rökte och pratade och skrattade ungefär en hel kväll tills det blev för kallt för att vara utomhus, spelade in en ful video och skrattade tills det gjorde ont i magen, och den tjugonde köade vi sju timmar till Kent och stod nästan längst fram och det var nog det finaste som hänt under hela sommaren. Grät och kramades med Jonna under Berg&dalvana och skrek ÅH BABY VAR HAR DU VARIT VI HAR REDAN TÄNT PÅ GRILLEN så högt att jag tappade rösten.
(bild 1 och 2 är astrids)

julispellista



Augusti

Det var någonstans här jag vaknade ur det där inre kaoset och känslostormarna, och insåg vad jag faktiskt ställt till med. Grät en hel natt och skrev ett långt facebookmeddelande till någon jag aldrig trodde jag skulle skriva något sådant till och fick plötsligt lite lättare att andas.
Den femtonde augusti åkte jag till Västerås med Amanda x2, jag var blond och hade fågelklänningen och dr martens och såg fram emot att få krossa revbenen mot ett kravallstaket ytterligare en gång. Kände värmen från asfalten där vi satt hela dagen genom solsken och spöregn med siffrorna 3 4 och 5 skrivna på våra händer. Såg någon vinka åt oss från scenen - ”är det han?” - ”jag tror det” - tio minuter senare fick vi träffa honom. Världens finaste Lars Winnerbäck. Hoppade och dansade och sjöng mig igenom hela konserten och kände hjärtat bulta mot staketet varje gång han såg på mig, pekade på mig och mötte min blick. VÄRLDENS FINASTE JÄVLA LARS WINNERBÄCK. Jag finner inga ord för hur otroligt fint det var, verkligen inte. 
Två dagar senare satt jag med neonblått hår på ett tåg mot Västerås med Alex Day på högsta volym i hörlurarna och trodde jag skulle dö av nervositet. Den där första jävla skoldagen jag haft sådan fruktansvärd ångest inför. Jag stod mest i ett hörn och höll på att svimma, men trots att jag varit så rädd för allt det där nya var F Ö R Ä N D R I N G precis vad jag behövde. Trots att jag varit så rädd för hur jag skulle klara mig utan dig i min närhet varenda dag var att komma ifrån dig precis vad jag behövde.

augustispellista



September

September var fyllt av alldeles för konstiga känslor för alldeles fel person och mer än så tänker jag nog aldrig någonsin yttra mig om, för hela grejen är så fruktansvärt fånig och pinsam egentligen. De fick mig i alla fall att känna mer än jag gjort på länge samtidigt som de strax därpå krossade mig t o t a l t och det är så fruktansvärt skrattretande hur jag kunde bry mig så otroligt mycket om en sådan sak, men sånt tänker man ju inte på när man väl är där, då funderar man inte över om de där känslorna verkligen är på riktigt och man tänker inte minsta lilla på vem eller vad det egentligen är som får det att kännas som att hjärtat går sönder. Det bara ÄR så. 
Jag fyllde år och fick långa grattiskramar och en ny kamera, jag lyssnade väldigt väldigt mycket på Marina and the Diamonds och The green fields of france med Dropkick Murphys, jag hade en kort men väldigt tillräcklig konversation med personen jag i princip inte pratat med på exakt precis två år och det var nog det sista steget ut ur den där alldeles för stora platsen i mitt hjärta som han borde lämnat för längesen, för det är klart som fan att jag aldrig någonsin kommer GLÖMMA och det är inte det jag någonsin velat göra heller. Jag har aldrig velat GLÖMMA honom utan bara släppa taget & komma över, och det är väl det jag gjort nu. Två år senare. 

septemberspellista



Oktober
Lyssnade på Glaspärlespel med Yersinia på tåget till skolan varenda morgon och hatade livet, sparkade på gula höstlöv och skrev om hur mycket jag skulle komma att hata den här hösten för att den till skillnad från alla andra var så jävla ensam. Men jag hade fel, och när jag läste gamla dagböcker skrivna tvåtusentio slog tanken mig lika hårt som den gjorde då, eller förra året, eller för tre fyra kanske nästan fem år sedan; jag blir alltid kär på hösten.
Den femte stannade jag kvar i Västerås för att gå på spelning och få svettiga kramar av Jimmie i Dead by April och sova på en madrass på golvet i Emils rum, den sjätte drack jag chailatte i höstsolen på centralen och trotsade min fruktansvärda sociala ångest för att ta tåget till Köping - SJÄLV - och se världens finaste State of Grace. Det var den kvällen som hela min höst på något sätt förändrades under bara några timmar, och den där tågbiljetten ligger fortfarande kvar i min jackficka som en slags påminnelse om det.
Övergick hela tiden från glad till mer förvirrad än någonsin, för jag var så rädd för att falla igen men som-jävla-vanligt kunde jag inte hindra det. Vinglade runt på kalla gator tillsammans med folk jag knappt kände och skrattade åt allt, lämnade huset på skakiga ben den trettonde oktober och försökte med alla krafter jag hade att dölja nervositeten och fjärilarna och explosionerna i bröstkorgen när jag såg dig stå och vänta på mig utanför stationen, gick på ytterligare en spelning och var på världens finaste humör och allt kändes sådär supertöntigt löjligt fånigt perfekt. Och utöver allt det där andra som gjorde mig så fruktansvärt glad den kvällen kände jag mig också så otroligt STOLT, för där stod du uppe på scenen mitt framför mina ögon och för första gången på fyra år kunde jag se på dig utan att blicken fastnade och inte gick att slita loss. JAG KUNDE SE PÅ DIG OCH KÄNNA INGENTING. 
Det sista jag gjorde i oktober; klippte av mig håret jag sparat i ett och ett halvt år och färgade det lila.

oktoberspellista
 
 

November
Det finns inte sådär otroligt mycket att säga om november egentligen. November var ingenting speciellt, men ändå var det som att hela jag förändrades helt & hållet någon dag i mitten utav alltihop. Ibland var jag så glad att jag dansade omkring på rummet till popmusik, ibland låg jag på badrumsgolvet och grät så jag nästan kräktes och paniksmsade den enda människan jag ville prata med när det kändes som om jag skulle dö av ångest. Spenderade dagar hemma på rummet med te och böcker istället för att vara i skolan bara för att jag inte orkade, tittade på kärleksfilmer och kunde ligga på min säng i flera timmar och stirra in i väggen med alla fotografierna. Fotografierna jag satt upp utav just den anledningen; för att ha någonting att titta på när jag ligger där och går under av ångest, någonting som kan få mig att le. Lyssnade mycket på Bon iver och svensk pop, gick på spelning en kväll tillsammans med Ma och Gustav och ville mest lägga mig ner på golvet och dö av ensamhet, för varenda jävla människa där hade någons famn att gömma sig i, medan jag desperat sökte lite närhet i några sms för att slippa bryta ihop och gråta.
En vecka senare stod jag med skakiga ben på Smedjans golv, på precis samma plats under hela kvällen, fnissade lite tyst med handen för munnen och var glad men samtidigt inte alls. Jag fick bara huvudvärk utav banden som spelade den kvällen, det visste jag redan innan men jag åkte dit ändå, för du skulle ju vara där. Samma kväll bröt jag ihop på väg hem, kände mig dum och otillräcklig och ville bara försvinna.
Det hände inte så mycket mer i november än spelningar, när jag tänker efter. Den tjugofjärde var jag på fint humör och dansade till popmusik på Smedjan med Astrid. Sen kom snöstormarna och minusgraderna och mörkret.

novemberspellista
 
 

December
Varje ord du säger kan driva oss isär. Vill förtvivlat gärna att det inte ska sluta här. Ord är som napalmbomber; de ödelägger land. Jag vill inte höra vad du hör att säga, BARA HÅLLA DIN HAND. Allting började mest bli konstigt sådär som det på något sätt alltid blir i december, jag lyssnade på Nordpolen och Säkert! varenda morgon när jag kämpade mig genom snödrivorna i tjugo minusgrader med alldeles för tunna strumpbyxor medan jag räknade de alldeles för många dagarna sedan den senaste kontakten. Fick ett långt meddelande en kväll; grät så jag kräktes medan jag slet ner fotografier från väggarna, rev sönder sidor ur min skrivbok, skrek och skakade och borrade in naglarna i benet. Gjorde några små, tafatta försök i form av sms som aldrig blev besvarade, sov dåligt åt dåligt lyssnade på Steget hela tiden och plågade mig igenom den sista skolveckan. Julavslutningen var fin, jag inledde lovet med att stänga in mig på rummet och dricka kopp efter kopp med blåbärste. Firade jul hemma hos pappa och var mest trött och bitter och missnöjd med julklapparna, väntade på god-jul-sms som aldrig kom och övervägde hela tiden att höra av mig, men var för feg. Är alltid för feg. Grät så jag skakade till samma låt på repeat en natt i slutet utav december, skreksjöng PLEASE REMEMBER ME DARLING in i kudden och rev sönder ett fotografi på mitten. Pendlade hela tiden mellan att sakna så mycket att jag inte kunde andas och att tänka att det spelar ingen roll jag klarar mig lika bra utan dig det är inte värt det JAG LÄGGER NER NU. (Jag kommer inte höra av mig igen och jag kommer inte ta skulden, så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp.)
Nyårsafton kommer jag fira tillsammans med några vänner i Västerås, och det kan nog bli hur trevligt som helst.
 
decemberspellista


2012 började i kaos, fortsatte bättre och bättre och slutade ganska konstigt. Det här året har jag mått så dåligt att jag slutat äta och bara velat dö. Jag har plågats av fel känslor för fel personer, jag har legat vaken hela nätter med svidande söndergråtna ögon och läst gamla smskonversationer medan jag undrat hur när var allt gick fel. Jag har lämnat känslor bakom mig och samtidigt återupptagit gamla känslor jag trodde jag glömt för längesen, jag har betett mig som en fruktansvärd idiot, och jag skäms fortfarande, trots att jag pratat & rett ut alltihop med personerna det gällde. Jag har fallit för hårt och känt för mycket och förändrats fruktansvärt mycket på något sätt jag inte riktigt kan beskriva. Jag har förlorat och tappat kontakten med väldigt många vänner, men samtidigt fått flera nya. Jag har (för sista gången nu, för jag vet att jag menar det på riktigt) släppt taget och kommit över den där kärleken jag haft så jävla svårt att glömma, och ja. Tvåtusentolv har nog varit mest dåligt, konstigt och kaotiskt faktiskt, men det har väl haft sina fina stunder också. Allt jag önskar mig nu är ett BRA TVÅTUSENTRETTON, men jag vågar inte hoppas på någonting ännu.
 
Hur som helst; gott nytt år, älsklingar.

AVTRYCK
Postat av: astrid

vendela, du är så fin. du är så så fin, och jag tycker om dig så så mycket. tack för att du är en del utav mitt liv, för det är du, även om jag kanske inte påminner dig så ofta alls eller visar att jag uppskattar det. du har gett mig så vackra minnen, och förhoppningsvis ger du mig ännu fler. du är bäst, och du är en utav de absolut starkaste jag känner. ser fram emot nästa år, nya spelningar, cigaretter, dunk i hjärtat, skratt och ignorans tillsammans med dig, min älskade vän. puss

Svar: alltså åh, puss, du är bäst
whirlwinds.blo.gg

2012-12-30 / 00:31:16
Postat av: Anonym

Precis som mig ser jag att du gått igenom mycket år 2012. Verkar dock som du haft många fina stunder med :) hoppas du får ett suveränt år nu för det tycker jag att du förkännar. Kram.

2013-01-03 / 03:14:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback