You probably couldn't see for the lights but you were staring straight at me

 
Idag har jag: haft teparty med Ma, shoppat loss på konsum, ätit vattenmelon, känt mig snygg, fangirlskrikit på mitt rum klockan fem på morgonen pga klaine, ätit chips, spelat gulliga mobilspel, målat naglarna så de matchar mitt hår och småpratat om gamla minnen. 

I'm gonna pop your bubblegum heart

 
Har inte varit i skolan på över en vecka och har istället spenderat mina dagar med att sova, dricka te, impulsfärga håret och titta på glee. Gör spellistor med lite kärlekslåtar här och där och inser hur förbannat tomt det känns att höra NU BLIR JAG SÄKERT KÄR I DIG PINSAMT JÄVLA KÄR I DIG utan att explodera av känslor, utan någon som krypit in och tagit över varenda liten vrå i huvudet. För första gången på nästan fem år är jag inte kär i någon och det känns bara tomt och trist och läskigt.
 

Every cell in this body has been replaced since I last saw you


”Jag blir aldrig densamma från och med du”
och trots det feberyra huvudet, trots de svullna ögonen som knappt kan hållas öppna och trots svagheten och utmattningen i varje liten vrå utav kroppen kan jag inte förmå mig att somna. Avsnitt efter avsnitt av samma gamla serie går på datorn och ändrar till sist säsong och klockan går från 23.05 till 02.48 på ett ögonblick, ändå förblir sömnen lika frånvarande och det är svårt att hålla tillbaka tårarna under ensamma sömnlösa nätter. I huvudet övar jag, repeterar varje mening varje ord och till och med blickarna jag väntat flera månader på att få släppa ut, men innerst inne inser jag att ingenting någonsin kommer likna alla förbannade jävla dagdrömmar och scenarion jag bygger upp inuti huvudet för att skydda mig själv från verkligheten. Att inte ett enda utav de där orden kommer våga lämna mina läppar, att mina ögon aldrig kommer våga se med de där blickarna på någonting annat än den tomma luften framför mig där jag inbillar mig själv att du står. Att jag förmodligen inte ens kommer våga möta verkligheten, utan istället tyst repetera samma gamla ord jag velat få ur mig sedan mitten utav december mot väggen framför mig i det tomma rummet i samma ögonblick som jag kunde släppt ut dem någon annanstans och lättat den där jävla klumpen i magen som bosatt sig där sedan länge. Jag sörjer inte längre och jag är inte längre arg, allt jag vill är att reda ut och gå vidare MEN HUR I HELVETE VÅGAR MAN ENS GÖRA DET?

Remember when I was so strange and likeable? I just want back in your head

Spenderar hela dagar i sängen, är så svag att jag knappt kan stå på benen, lever på avokado och pepsi max och orkar inte med någonting annat än att sova och titta på How I met your mother. Försöker läsa några rader i de nya böckerna men det febersnurriga huvudet kan inte koncentrera sig, så istället drömmer jag om spelningar med så hög musik att golvet vibrerar, varma kramar och stela konversationer och en chans att få reda ut och glömma bort.

How could you let her get so close to you that she could kiss your neck and kiss it gently? How could you lie to me right to my face? How could your best friend's ex-girlfriends younger sisters mate know before I did?

Idag hittade jag cupcakesreceptboken jag fick i julklapp och bestämde mig för att baka

Fast det kan vara ganska svårt att baka när man har huset fullt i katter, för Muffin (eller i alla fall hans svans) ville också vara med, klart Muffin ska vara med och baka muffins liksom

Smör och socker och mjöl och ägg och salt och sånt där
 
Sen var det dags för kaffet och då såg det ganska äckligt ut

Sen kletade jag ner alltihop i en muffinsplåt som inte var rengjord, men det funkade lika bra ändå

Och så in i ugnen i tjugo minuter

De blev inte alls lika bruna som de i boken, men det var nog lika gott ändå
 
Sen skulle jag göra kaffesmörkräm men det blev för lite kaffe och alldeles för mycket florsocker, så jag fick improvisera litegrann vilket resulterade i ungefär tre gånger mer smörkräm än det skulle vara
 
Jag har inte riktigt lärt mig den där konsten att hantera en sprits ännu men vissa blev ju i alla fall helt okej
 
Sen hittade jag strösslet
 
FÄRDIGT

My heart it shattered, and my eyes they watered, and when I tried to speak I stuttered and my friends were like "whatever, you'll get someone better"

I wish I was your favourite girl, I wish you thought I was the reason you are in the world. I wish my smile was your favourite kind of smile, I wish the way that I dressed was your favourite kind of style. I wish you'd hold my hand when I was upset, I wish you'd never forget the look on my face when we first met. Basically, I wish that you loved me. I wish that you needed me, I wish that you knew when I said two sugars actually I meant three, I wish that without me your heart would break. I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake, I wish that without me you couldn't eat, I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep.

All ork och motivation tycks ha försvunnit in bland snöstormarna och alla dagar består av samma trista, tråkiga rutiner. Kliva upp alldeles för tidigt, sminka och fixa hår i något slags halvvaket tillstånd, gå till stationen i mörkret, åka tåg med samma musik ständigt i hörlurarna, genomlida en hel skoldag, åka hem igen, gosa ner mig i sängen, sova, repeat. Kameran ligger dammig och kvarglömd i något hörn och jag kämpar mest för att inte falla tillbaka igen. De där desperata känslostormarna är bortblåsta och alla dagdrömmar handlar fortfarande om dig, men på ett helt annat sätt. Jag raderade allt för att glömma men i det här fallet känns det som en total omöjlighet att glömma utan att reda ut allting, men det känns lika omöjligt så istället sover jag bort så mycket tid jag bara kan för att slippa tänka.
Den senaste veckan har jag för övrigt tittat på melodifestivalen och blivit YOHIO-fangirl, sovit mig igenom historialektioner, sprungit omkring i secondhandbutiker utan att hitta något, köpt två glittriga stjärnmönstrade tröjor, klarat av en muntlig redovisning för första gången sedan typ i femman (!!!!!), druckit väldigt mycket pepsi max, gjort en ny spellista (är det nu vi ska låtsas som att vi inte känner varandra längre? <- klick), dragit på mig världens förkylning tack vare en idiot till idrottslärare, bakat cupcakes och haft fredagsmys på mcdonalds. 






Det är lite tomt ibland men jag saknar ingenting akut

Jag har en ambition att jag ska bort någonstans, det är samma syfte som jag haft med dig. Jag har en situation med ett annat liv, och du har ingen del i det. Jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is, det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis. Jag låter saker ta sin tid, jag har en öppen hand, det här är slutet på en lycklig början. Jag har lämnat mina rader så länge jag minns med ett tvivelaktigt mål, för att du syns överallt är det inte säkert att du finns, det är en konst att bara fylla hål. Jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt. Det kan ha varit längesen men jag kan också ha drömt, det är en känsla som jag alltid känt. Jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is, det sägs att allting vänder och det stämmer väl på sätt och vis.


I februari sattes elchockerna in