Jag är så trött på min vardag, jag är trött på att klaga, ingen skillnad på tisdag och lördag
Står och låtsas inte se att du står precis bredvid
Drömmer om långa tågresor och fingertoppar strykande över handryggen. Skriker lite för ofta in i kudden i ren frustration. Flyttar in i det blå rummet med ljusslingorna på väggen och pappersfåglarna i taket, lyssnar på kärlekslåtar som inte betyder någonting och struntar i att jag ligger efter så mycket i skolan att jag kanske inte ens får börja tvåan, istället kryper jag ihop till en liten boll utav ångest i ett hörn och bygger upp min egen version av verkligheten för att slippa inse hur den egentligen ser ut. Drömmer om platsen längst fram i ett skrikande publikhav med hjärtat bultande mot kravallstaketet, drömmer om att bli sedd utav någon, drömmer om att reda ut och glömma bort, drömmer om kärlek och kyssar och vadsomhelstbaradetfårmigattkännanågontingigen.
Och jag ber om ursäkt för min hemskt dåliga uppdatering. Det känns som att jag gör det mest hela tiden. Jag vill så himla gärna klara av att ha en blogg och uppdatera den, men var fan är ORKEN KRAFTEN MOTIVATIONEN? Jag orkar aldrig fotografera längre, jag är för oinspirerad och omotiverad för att göra någonting med mitt liv, och jag har tappat skrivförmågan (dessutom vet jag inte ens vad jag ska skriva längre för det är ju samma gamla tankar inuti mitt huvud HELA TIDEN, och ni har ju redan hört det vid det här laget).
Vad gör man när orken inspirationen motivationen allting är spårlöst försvunnet? Vad gör man för att återfinna lusten att göra kreativa saker istället för att spendera hela livet med att sova fangirla äta och tumblra? HJÄLP MIG.
Något spännande man kan göra? Kanske någon najs motivationsspellista med bra bligladmusik? Vad som helst, vill bara ta mig upp ur detta djupa gråa jävla hål av likgiltighet och orkeslöshet innan jag döööÖöÖööÖöör.
Forever the sickest kids!
söt bligladmusik<:
Skaffa ask.fm, plz