Nyår bestod utav skratt, tårtbak, sällskapsspel, skriksång, regn, panik på grund av allt som smällde runt omkring, lite för mycket tomhet och ångest och ensamhet på tolvslaget, sms som aldrig skickades, födelsedagsfirande och fika mitt i natten, misslyckade fyrverkerier, nagellack som hastigt pillats bort och naglar som nervöst bitits ner i ett desperat försök att inte börja gråta, fnissande åt vänner som mitt i all lite-för-mycket-ångest påpekade att ALLTSÅ HALLÅ HAR NI TÄNKT PÅ EN SAK VENDELA ÄR JÄTTESÖT, alldeles för lite sömn och tårtfrukost och hejdåkramar och att försöka bryta tystnaden och vara social i väntan på tåget på centralen men misslyckas på grund av tröttheten. 

Nu är det visst nytt år, men till skillnad från alla tidigare år så KUNDE JAG INTE BRY MIG MINDRE. Vad fan är så speciellt med årsskiften egentligen? December blir till januari och det skrivs 2013 istället för 2012, men vad mer? "Nytt år, ny start", som om det skulle göra någon skillnad. Skiter i nyårslöften, vill jag förändra någonting med mitt liv kan jag väl lika gärna göra det vilken tid på året som helst. För inte ett jävla dugg förändras bara för att klockan byter år.