har hamnat i en sådan där fruktansvärt-trött-på-allt-period igen och kan knappt förmå mig att kliva upp ur sängen om morgnarna trots alarmet som ringer och ringer och ringer och säger "välkommen till en ny jävla skitdag" och talar om att jag kommer missa tåget om jag inte reser mig upp snart. orkar knappt göra någonting åt mitt utseende och undrar varför det inte är "socialt acceptabelt" att bära samma tröja fyra dagar i rad då jag egentligen inte orkar ha någonting annat än någon annans alldeles för stora svarta tjocktröja. allt är bara likgiltigt och jag bryr mig liksom inte om någonting längre, i alla fall inte sådant jag borde bry mig om. bryr mig inte om skolan, bryr mig inte om vad som händer runt omkring mig, bryr mig inte om mig själv, bryr mig inte om något. är bara så fruktansvärt trött på denna gråa trista jävla verklighet som tydligen kallas l i v e t .