Vi två hör hemma i ett rum med inga andra, om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre / Jag kommer inte höra av mig igen, och jag kommer inte ta skulden. Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp

 
Gör spellistor som börjar med så-mycket-saknad-att-det-knappt-går-att-andas och slutar med JAG KLARAR MIG BÄTTRE UTAN DIG, och det är väl lite på det viset mitt humör fungerar just nu. Gråter, skakar, river sönder fotografier, andas, tänker, struntar i. Pendlar hela tiden mellan tårar och ilska och ren likgiltighet, bryr mig alldeles för mycket ena sekunden och nästa sekund inte alls. Fyra dagar kvar till nyår och "det ska bli skönt med en ny start" tänker jag, men inte ett jävla dugg förändras ju bara för det. Känslorna försvinner inte bara för att december blir till januari, ingenting blir bättre bara för att klockan byter år.
Men jag önskar liksom att det var så enkelt.
 
(En spellista igen: please remember me, darling)

AVTRYCK

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback