de gamla tunna sommarkläderna börjar sakta men säkert bytas ut mot tröjor med långa ärmar och tjocka stickade halsdukar, kylan smyger sig på under dimmiga morgnar och hjärtat bultar i takt till samma gamla låt som spelas på repeat under varje morgon, varje promenad, varje tågresa. såfort musiken pausas kan jag höra orden eka inuti huvudet. 

är så trött att ögonen svider och huvudet knappt klarar av att skilja på fåniga dagdrömmar och den grå, trista verkligheten, ändå klarar jag mig igenom skolan bättre än någonsin, ändå består samma gamla problem med att somna in under någorlunda normala tider. 

ser mig omkring överallt, andas in allt det nya, pendlar mellan eufori och ångest ungefär var femte minut och fyller det svarta skrivblocket som egentligen var tänkt till skolarbete med ekot från huvudet. när man äntligen har hittat rätt & allting känns rätt, då blir det omöjligt på något sätt. inser hur fånig hela situationen är och känner mig ganska patetisk emellanåt. för jag tänker alldeles för mycket. så mycket att det blir pinsamt ibland. jag bryr mig för mycket överanalyserar för mycket känner för mycket.  

 

idag är det den trettionde augusti och coldplaykonsert som jag inte fick chansen att gå på, och jag bör nog inte yttra mig det minsta om något som rört sig i mitt huvud under dagen, ännu mindre hur otroligt ironiskt val av datum de valde för den där konserten. seriöst.

 

//virrig konstig alldeles för trött & vet knappt själv vad jag skriver